mamman

ja jag vet inte vad det är med mig men ja e tjutfärdig hela tiden.. o minsta lilla sak skullle kunna få  mig o bryta ihop totalt.. Jag tror inte jag har förstått förens nu att han är borta... det känns så tomt.. o ensamt..
o han som borde förstå o stötta mig mest är han som gör det minst.. Hur mycket ska man orka egentligen?
Det här är den värsta sommaren någonsin..