mamman

Ja, nu har jag varit där en gång.. o jag mådde så illa hela vägen dit.. hade en stor klump i halsen.. jag var o köpte blommor innan jag åkte dit o kände verkligen att jag bara ville åka hem igen men de gick bara inte.. ja va tvungen o åka.. ja satte mig på en bänk i minneslunden o stortjöt direkt när jag kom fram.. det är så hemskt alltihopa.. hur kunde det här hända? även fast jag vet att han inte är där så känns det ändå bra att ha en plats att åka till om man vill.
Jag vill såklart inte att han ska vara där utan på ett bättre ställe men jag hoppas han hälsar på oss ibland o kollar vad vi gör..
Jag tänker på honom vad jag än gör nu.. jag tänker på vad han skulle tyckt om saker eller vad han hade velat.. Jag vill att han ska känna att han är stolt över oss.. Jag hoppas att han är det..
Jag tänker även på så dumma saker som om tänk om jag gifter mig.. vem ska då följa mig fram till altaret? hel dumt för de hade ja aldrig brytt mig om förut men nu är det så himla stort helt plötsligt..
ska min riktiga pappa göra det då? som ja inte har någon som helst kontakt med? Nej de skulle kännas fel..
Ja det är ju inte aktuellt nu iaf men men..
Jag saknar dig hur mycker som helst..
jag har verkligen lärt mig att man ska ta vara på varandra.. för imorgon kan den du älskar vara borta..
Det kan gå fortare än man tror..
Och det gör ont!!