Jag känner..

Jag känner att jag behöver vara för mig själv lite o inte göra någonting.. Ända sen han dog har ja försökt o underhålla mig med nåt hela tiden.. att alltid ha folk runt omkring mig men jag känner att de slår tillbaka lite nu... Tankarna har börjat komma ifatt mig mer och mer även om jag är med andra o då blir det bara jobbigt.. jag verkar säkert lite frånvarande kan ja tänka mig och det är jag.. det känns som att jag står stilla medans resten av världen fortsätter att snurra.. Jag har ingen lust med någonting och jag vill bara vara själv..Jag gråter så fort jag är själv men ja tror att jag behöver det för jag har försökt o inte känna någonting o de går inte längre...

minneslunden..

Ja, nu har jag varit där en gång.. o jag mådde så illa hela vägen dit.. hade en stor klump i halsen.. jag var o köpte blommor innan jag åkte dit o kände verkligen att jag bara ville åka hem igen men de gick bara inte.. ja va tvungen o åka.. ja satte mig på en bänk i minneslunden o stortjöt direkt när jag kom fram.. det är så hemskt alltihopa.. hur kunde det här hända? även fast jag vet att han inte är där så känns det ändå bra att ha en plats att åka till om man vill.
Jag vill såklart inte att han ska vara där utan på ett bättre ställe men jag hoppas han hälsar på oss ibland o kollar vad vi gör..
Jag tänker på honom vad jag än gör nu.. jag tänker på vad han skulle tyckt om saker eller vad han hade velat.. Jag vill att han ska känna att han är stolt över oss.. Jag hoppas att han är det..
Jag tänker även på så dumma saker som om tänk om jag gifter mig.. vem ska då följa mig fram till altaret? hel dumt för de hade ja aldrig brytt mig om förut men nu är det så himla stort helt plötsligt..
ska min riktiga pappa göra det då? som ja inte har någon som helst kontakt med? Nej de skulle kännas fel..
Ja det är ju inte aktuellt nu iaf men men..
Jag saknar dig hur mycker som helst..
jag har verkligen lärt mig att man ska ta vara på varandra.. för imorgon kan den du älskar vara borta..
Det kan gå fortare än man tror..
Och det gör ont!!

tjutfärdig..

ja jag vet inte vad det är med mig men ja e tjutfärdig hela tiden.. o minsta lilla sak skullle kunna få  mig o bryta ihop totalt.. Jag tror inte jag har förstått förens nu att han är borta... det känns så tomt.. o ensamt..
o han som borde förstå o stötta mig mest är han som gör det minst.. Hur mycket ska man orka egentligen?
Det här är den värsta sommaren någonsin..

Jag är så trött

jag är så trött på allt.. de e bara för mycket för mig allt det här...
o idag ville ja ha sovmorgon men icke sa nicke de kunde ja ju glömma... tack!

På måndag ska jag klippa mig iaf.. ska bli skönt.. just nu ser de ut som ja har svinto på skallen.. lagom kul..

Gud vad fort tiden går..

ja det går verkligen fort.. det är hemskt... Jag går och väntar på att de mamma ska få brevet där de står att de har satt ner han i minneslunden.. de e 4 veckor sedan begravningen nu så de borde bli snart.. jag vet inte varför det är så viktigt för mig för han är ju ändå borta men det är det iaf.. få känna att det är klart någongång.. iaf för honom..
Fy vad jag hatar det här!

nu..

Nu är det dags o få barnen o sova strax.. har haft en trevlig dag hos farmor o farfar med kusinen o hennes familj.. får vi göra om snart..
Helgen har varit lugn.. Igår va ja hos en kompis o grilla o barnen lekte hela kvällen.. de leker så bra ihop.. himla skönt är det..
de sov dags för de små...
hej hej

idag...

Idag är det en månad sedan vi kom ut från sjukhuset.. det duggade ute och var helt grått på himlen.. senare spöregnade det och åskade.. Det var ett väldigt passande väder för hur vi kände oss och vad som just hade hänt.. Min pappa är död.. Jag har fortfarande svårt att förstå det även om det börjar bli mer verkligt nu.. Det kom ju så plötsligt.. ingen hade kunnat ana att de skulle sluta såhär..

Det är en mardröm och jag vill bara vakna upp..

Det kommer aldrig att hända.. Jag kommer aldrig mer få se honom eller höra han skratta.. eller se honom sitta där i vedhögen o hugga ved.. Han är borta.. Han kommer aldrig kunna leka med min dotter som han avgudade.. Hon är för liten för att komma ihåg honom sen när hon blir större.. Men ja ska prata mycket om honom o visa bilder så att hon iaf vet vem han var och att hon betydde massor för honom och han för henne..


Allt känns bara så hemskt... Nu har ju begravningen varit och vi har sett honom i kistan men det är ändå så svårt att förstå.. Det känns som det aldrig kommer att kännas bättre.. Även om alla säger att det kommer det.. Men jag vill inte att de ska göra det.. för han är borta.. Hur kan de då bli bra igen? Tiden går fort men för mig känns det som att allt står still.. Jag saknar dig jätte mycket och jag hoppas att du vet hur mycket du har betytt för mig.. ingen kan någonsin ta din plats.. Jag hoppas att du inte förstod vad som höll på att hända och att någon höll dig i handen när de släppte taget om dig.. min värsta mardröm är att du var ensam när du dog.. Jag hann inte fram men jag vet att det var du som var och sa hejdå till mig i bilen när jag var på väg in.. jag kände det så tydligt..


Jag Vill bara att du ska veta att du var väldigt Älskad av oss alla!!


Om

Min profilbild

Jag

RSS 2.0